Så var det äntligen dags för semifinal i världens finaste turnering, Champions League. En turnering som har en fransk demonregissör vid namn av Platini, ett par huvudrollsinnehavare Messi och Xavi mot Etoo och Sneijder, ett gäng birollsinnehavare som till exempel Zlatan och Iniesta mot Milito och Maicon för att nämna några. Det fina är att det inte kommer finnas en ända statist under den här föreställningen. Båda sidorna har även varsin mästarproducent i José Mourinho och Pep Guardiola. Inter vs Barcelona Live Stream hittar du här!
Den här produktionen är en utdragen historia med många konstiga vändningar. Det började redan för nästan ett år sedan. Ja ni minns säkert allt, Zlatan var missnöjd i Milano och Pep var missnöjd med Etoo. Det skulle visa sig att dessa två anfallare skulle ligga till grunden för en av sommarens hetaste transferhistorier, men det tog sin tid. Ett tag var ju Etoo i Uzbekistan och letade efter en hydda att gömma sig i medans Zlatan började gorma och gråta precis som han alltid gjort innan en övergång. Nu löste sig för en summa som man skulle kunna köpa ett mindre land för. Bisarrt? Ja självklart!
Sedan skulle då den ärofyllda Champions League säsongen dra igång på allvar med grupplottningar och våran allas egna demonregissör skulle göra entré på scenen. Platini fick precis som han ville, de båda ligavinnarna skulle möta varandra redan i gruppspelet och de bittra anfallarna skulle ställas mot sina forna klubba, FIFA jublade precis som alla andra fotbollsälskare. Dessvärre minns jag inte matcherna som en uppvisning i fin fotboll, Inter spelade italienskt och Barca spelade som Barcelona men matcherna tog aldrig riktigt fart. Den där förväntade intensiteten fanns inte, ingen glöd, inget.
Båda lagen var dessutom nära att missa slutspelet men det löste sig på slutet för båda lagen. Efter det har det varit både åttondel och kvartsfinal. Barcelona har haft en enkel resa. De (läs Messi) spelade gjorde åtlöje av mitt Arsenal. Jag har aldrig sett en spelare dominera så stort som i returmatchen på Camp Nue. Fanns det inga passningsalternativ väggspelade han med backarna, fanns det inget utrymme att skjuta hårt så lobbar man, fanns det inget utrymme så skjuter man på allt tills bollen är i mål. Ja det var en uppvisning utan dess like.
Inter tog sig an Chelsea i åttondelen och här trodde jag verkligen att Inter skulle gå på pumpen men ack så fel jag hade. Chelsea har i mina ögon ett mycket bättre lag än Inter på pappret men det betyder ju inte allt. Mourinhos taktiska kunnande raderade ut Ancelottis Chelsea. Man spelade med sådant hjärta och järnvilja att det får en att drömma sig tillbaka till finalen i tysklands-VM. Många minns den matchen som Zidans sista, jag minns den som finalen som Italien aldrig tänkte förlora. Sedan mötte de CSKA i kvarten som kändes bara som ett jobb som skulle avklaras, precis som man gjorde.
Så nu möts lagen igen, i en semifinal där slaget om Sydeuropa skall avgöras. Medan Nordeuropa avgörs på onsdag då Bayern möter Lyon. Jag har ingen aning om hur det här ska sluta, det är omöjligt att tippa. Pep mot The Special one, Messi mot Maicon, Zlatan mot Eto, Sneijder mot Xavi. Det kommer vara galen anfallsfotboll mot övermänskligt taktikfotboll. Som tur är så håller jag inte på något av lagen utan kan sätta mig i skinnfåtöljen kicka upp fötterna på soffbordet och avnjuta en kall ackompanjerat av världens finaste turnering.
Vill bara avsluta med att tacka Platini för att du verkligen har regisserat det här på bästa möjliga sätt. Det är inte ens final men ändå känns det som det. Jag kan inte ens förstå hur jag kommer känna om någon dryg månad när det är final nere i Madrid. Man kan skriva en bok om varje match i Champions League men det finns bara inte tid, även om jag har samma mantra som George Costanza ”If it’s not about sports, I find it very hard to concentrate!” så det är bara att tacka herr Platini återigen för en fantastisk turnering.
